Civilt försvar - en del av totalförsvaret
Regeringen har bestämt att det förändrade säkerhetsläget i världen kräver ett återupprättat totalförsvar här i Sverige. Totalförsvaret består av det militära försvaret och det civila försvaret.
Civilt försvar handlar om hela samhällets motståndskraft vid krigsfara och krig. Civilt försvar är det arbete som görs av statliga myndigheter, kommuner, landsting och regioner, privata företag och frivilligorganisationer. Arbetet syftar till att skydda civilbefolkningen och att exempelvis sjukvård och transporter fungerar vid krigsfara och krig. Vid krigsfara och krig ska det civila försvaret också kunna stödja Försvarsmakten.
Totalförsvarsplikt, Allmän tjänsteplikt, civilplikt
I Sverige gäller totalförsvarsplikt - alla behöver hjälpa till. Det innebär att alla som bor här och är mellan 16 och 70 år kan kallas in för att hjälpa till på olika sätt vid krigsfara och krig.
Det finns tre typer av totalförsvarsplikt:
- Värnplikt i Försvarsmakten.
- Civilplikt inom verksamheter som regeringen beslutar om. Till exempel inom räddningstjänst, barnomsorg och sjukvård.
- Allmän tjänsteplikt som innebär att man tjänstgör inom verksamheter som måste fungera även vid krigsfara och krig. Det kan betyda att man:
- Fortsätter på sitt vanliga jobb.
- Tjänstgör enligt särskilt avtal som man kan ha genom medlemskap i en frivillig försvarsorganisation.
- Får i uppgift av Arbetsförmedlingen att utföra arbete som är särskilt viktigt för totalförsvaret.
Det svenska totalförsvaret växte fram under 1900-talets andra hälft. Bakgrunden var de erfarenheter som de två världskrigen hade gett. Det räckte inte att enbart förlita sig på Försvarsmakten – det behövdes en civil motsvarighet som såg till att även de civila delarna av samhället fungerade. Lösningen blev totalförsvaret, där militära och civila aktörer tillsammans skulle rusta Sverige för krig.
För att det civila samhället skulle fungera även i krig kompletterades värnplikten med civilplikt, en organisation som skulle skydda befolkningen. Civilförsvaret byggde bland annat skyddsrum, skaffade skyddsmasker, släckte bränder, planerade för utrymning, transporterade människor samt gav första hjälpen vid flyganfall. Den svenska produktionen skulle säkerställas av krigsviktiga företag och samhällsviktiga företag som var skyldiga att fortsätta sin verksamhet även vid krig. På så sätt skulle landet till en början vara självförsörjande i händelse av krig.
Under 1990-talet klubbades flera försvarsbeslut som innebar en nedmontering av totalförsvaret. Som ett led i denna förändring avvecklades det civila försvaret. Krishanteringssystemet har sedan dess vuxit fram och bidragit till att hantera bland annat tsunamin i Indiska oceanen, stormen Gudrun, flyktingsituationen och de senaste årens skogsbränder. Sveriges civila aktörer slutade aldrig att arbeta med beredskap, de ändrade bara inriktning från krig till kris. Freden det talades om på 1990-talet visade sig inte bli speciellt långvarig i Europa. Under sommaren 2008 bröt kriget i Georgien ut och 2014 annekterades Krimhalvön i Ukraina av Ryssland.
Dessa händelser gav liv åt diskussionen kring totalförsvarets vara eller icke vara. Det slutliga beskedet kom den 10 december 2015 när regeringen meddelade att planeringen för det civila försvaret, och därmed även totalförsvaret, skulle återupptas.
Relaterade länkar
Tack för din medverkan!Du har hjälpt oss att förbättra webbplatsen.
Någonting gick fel. Prova igen senare.